Kan man omhändertas på grund av missbruk?
Om en person lider av ett missbruk har socialnämnden ett ansvar för att personen får den hjälp och vård den behöver. Det gäller även om personen inte har önskat att få hjälp.
En person som lider av missbruk ska i första hand erbjudas hjälp på frivillig väg. Om personen kan motiveras till behandling på frivillig väg ska socialtjänsten göra upp en behandlingsplan i samråd med personen. Om samtycke till frivillig vård inte anses tillförlitligt eller tillräckligt kan personen i stället behöva beredas vård i enlighet med lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM).
Möjligt att önska en särskild advokat eller jurist
Socialnämnden kan besluta att en person ska omhändertas omedelbart om det är sannolikt att personen kommer beredas vård enligt LVM och det inte går att avvakta i väntan på rättens beslut.
Socialtjänsten genomför en utredning av personens aktuella situation och bedömer behovet av vård. Därefter kan socialnämnden ansöka om tvångsvård för personen. Det är förvaltningsrätten som ska besluta om personen ska beredas vård med stöd av LVM eller inte. Personen har under processen rätt till ett offentligt biträde, med möjlighet att önska en särskild advokat eller jurist.
För tvångsvård enligt LVM krävs:
- att personen till följd av fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk,
- att vårdbehovet inte kan tillgodoses på frivillig väg eller på annat sätt,
- att personen till följd av missbruket utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara, löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv eller kan befaras att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.
Det är socialnämnden som bestämmer var personen placeras under vårdtiden, vanligtvis genomförs vården på ett LVM-hem. Syftet är att personen ska komma ifrån sitt missbruk samt motiveras till frivillig behandling. Så snart det är möjligt ska vården övergå till öppnare former. När syftet med vården är uppnått ska tvångsvården upphöra. Tvångsvården får som längst pågå i sex månader.
